" Det var kul att vara långt ifrån varandra, jag var min egna snöflinga"

"Oj vad klockan gick fort, sekundvisaren går snabbt här...Men det är för att det är så roligt här"
Alltid när jag har dans med barn, elever eller vuxna så vill jag höra deras reaktioner på det vi gjort.Just nu samlar jag på massor av härliga kommentarer, tankar och reflektioner och när jag läser dem fylls jag av glädje i kroppen, dansen skapar så många magiska ögonblick!

Jag har nu under flera veckor haft olika klasser tillsammans med en musikpedagog där vi har arbetat med temat vänskap.
Varje klass, år 1, har träffats vid två tillfällen hos oss på Kulturcentrum Asken.
Vid första tillfället har vi börjat med en namncalypso där varje elev får presentera sig själv med en rörelse. Det har varit uppskattat av dem, de har provat sitt rörelsespråk och är duktiga på att vänta på sin tur.
Sedan har vi sjungit en sång "Rebecca" som handlar om en flicka som inte kommer i tid. En del av eleverna berättade hur de kände om en kompis inte kom i tid:
"Jag har en kompis som aldrig kommer i tid och det är inge kul att få vänta hela tiden"
"Man är ingen snäll kompis om man låter någon få vänta hur länge som helst"

Efter att vi lärt känna varandra ställde vi oss i en ring och jag visade dem två snöflingor, en stor och en liten. Vi utforskade dem tillsammans och såg att alla snöflingor har 6 hörn så vi provade att ställa oss som snöflingor och använde hela vår kropp. Snöflingorna rör sig olika, precis som vi människor gör. Alla fick välja en plats i rummet som de kände bäst för och tanken när vi dansade var att alla skulle vara långt ifrån varandra och inte nudda varandra.

 Vi dansade runt i rummet som glada, ledsna, arga,blyga, tunga, lätta, stora och små snöflingor. Vi provade att sväva runt som snöflingor och plötsligt började de att blåsa och snöflingorna kom nära varandra i mitten på golvet. Under den här stunden fick eleverna prova på att använda rumsuppfattningen, vara långt ifrån varandra och sedan komma närmare varandra.
" Det var kul att vara långt ifrån varandra, jag var min egna snöflinga"

När vi "blåst in" i mitten fick alla lyfta upp sina armar högt upp och fånga snö som de sedan fick forma till en snöboll.Det var imponerande att se hur alla var fokuserade på uppgiften och att de höll snöbollen i handen utan att kasta den på någon kompis. Alla hade respekt inför vad de skulle göra samt inför varandra.
Vi lade snöbollen på huvudet och gick sakta runt i rummet och balanserade den på olika kroppsdelar. Här fick eleverna träna på att ha fokus på var snöbollen låg samt röra sig runt i rummet utan att gå in i någon kompis.Vi provade att snurra med kroppen, gå snabbt, gå långsamt, hoppa och känna olika nivåer med kroppen.
"Jag känner igen snöboll, jag måste göra en ny" 
"Oj, nu tappade jag snöbollen, då får jag göra en ny snöboll"
"Titta, jag kan rulla över snöbollen till den andra armen"
"Kan vi inte prova att balansera snöbollen på armbågen, det tror jag är svårt"
"Jag vet, vi provar att balansera snöbollen på hjärtat. Det kan nog bli svårt att få den att stanna för hjärtat dunkar"
"Det är roligt att balansera snöbollen på olika kroppsdelar"

I den här dansen blir känslan synlig för hur eleverna visar hänsyn till snöbollen och gör allt för att den inte ska trilla av någon kroppsdel.De får ett förhållningssätt till sin egen kropp och sina rörelser. Det skapas olika rörelsemönster och eleverna hittar sitt egna rörelsespråk.