fortsättning från förra inlägget: " Det var kul att vara långt ifrån varandra, jag var min egna snöflinga"

Efter att vi dansat omkring med snöbollarna under en ganska lång tid får eleverna ställa sig två&två.
En får vara en spegel och kompisen framför gör rörelser som spegeln sen ska följa efter. I den här övningen vill vi att alla ska vara tysta och träna på att fokusera och vara i nuet. Det är en stund mellan den som är spegeln och den som speglar sig i spegeln.
Vid varje tillfälle som vi haft den här övningen har vi märkt hur fokuserade eleverna blir och att de visar en respekt för sin kompis som är framför dem och följer efter i rörelserna. Det är härligt att se hur tysta de är och att de kan följa efter sin kompis rörelse utan att säga några ord till varandra. Även fast det brukar vara omkring 20-25 elever i rummet så fokuserar de endast på kompisen framför, ett magiskt ögonblick!
" Det var lätt att vara spegel och följa min kompis men svårt att spegla, svårt att bestämma vilka rörelser jag ska göra"
"Jag tycker det var lätt, roligt att var både spegel och den som speglar"
"Det var lite svårt för det blir lätt att man gör samma rörelse hela tiden"
"Jag bestämde mig för en rörelse men sen ändrade jag mig"
"Det går inte att göra rörelserna för fort för då hinner inte spegeln med" 
Vi avslutar det första tillfället med att eleverna får lägga sig på golvet och blunda om de vill.
Jag och musikpedagogen sjunger en sång "Små människor" som handlar om att om ingen tror på en eller bryr sig om så blir man ledsen.Reflektionerna från eleverna blev:
"Spökena gråter om man inte tror på dem men jag tror på dem"

En timme med eleverna går fort och jag håller med det en av eleverna sa:

"Oj vad klockan gick fort, sekundvisaren går snabbt här...Men det är för att det är så roligt att vara här"